Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amalia (slår honom på munnen).
Håll till gpdo med detta, aom hemgift.1
Fr an? (uppbragt).
Ha! tiofaldigt och hundrafaldigt skall dn betala
detta! Ej min gemål — den ära a vore dig för st,qp —n
min maitresse skall du bli, och ärliga bondhustru?
skola peka finger åt dig, om du vågar gå öfver gatan.
Ja, ja! skär tänderna, du, spruta eld och död med
dina ögon — en qvinnas vrede är rolig — den gor dig
endast skönare och läckrare. Kom! — ditt motstånd
skall smycka min triumf och krydda min fröjd, när jag
slutar dig i mina armar — kom med till altaret! nu —
nu Strax måste du gå med! (han vill rycka henne med sig.)
Amalia (faller honom om halsen).
Förlat mig, Frans! (då han vill omfamna henne* rycker
hon svärdet från hans sida och träder hastigt tillbaka.) Ser du,
bof! hvad jag nu kan göra med dig? Jag är qvinna,
men en rasande qvinna — Våga blott! detta stål skall
genomborra ditt nedriga bröst, och min morbrors ande
skall styra min hand. Fly på ögonblicket!
(hon drifver honom bort.)
i
i
FEMTE SCENEN.
Amalia (ensam),
Ah! Nu mår jag väl. Nu kan jag åter andas frjtt.
Jag kände mig stark och vild, som en Tigvinna, i strid
med den, som röfvat hennes ungar. — I ett kloster,
––––––––––––––––––––-r–––––––––––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
