Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Time*
Herman. r
Till dess ni påtingat ett dussin kanaljer, för att
evinnerligen tysta min tunga? Är det inte så? Men
(lägger munnen till hans öra) hemligheten är förvarad i
vissa papper, och — mina arfvingar bryta dem.
(Han går.)
NIONDE SCENEN.
Frans (står upp).
Frans! Frans! hvad var det? Hvart tog ditt mod
vägen? din fintlighet? Ve! ve! äfven mina kreatur
förråda mig. Min lyckas pelare börja bli sköra, och
rasande störtar fienden fram. Välan! här kommer an
på ett raskt beslut! Hvad? (drar fram en dolk) Om jag
sjelf gick åstad och genomborrade honom i ryggen?
En sårad man ar ett barn. Ja! det vill jag försöka.
(han går med starka steg fram emot fonden, men stannar åter,
plötsligt förslappad.) Hvem smyger sig bakom mig? (rullar
ögonen gräsligt.) Ansigten, så förfärliga — gnisslande
toner — Mod har jag visst — mod, så godt som någon.
— Om en spegel förrådde mig? eller min skugga? eller
flägten af min mordiska rörelse? — Hu! hu! Fasan
reser mina hår och förkrossar mina knotor. (Han tappar
dolken) Feg är jag inte — jag är blott för vekhjertad —
ja! så är det. — Det är den döende dygdens
ryckningar. Jag vill ha aktning för dem. Jag vore ju ett
vilddjur, om jag lade hand på min köttsliga bror — Nej!
nej! Det vare långt ifrån mig! Jag vill hålla i
vördnad dessa mensklighetens reliker hos mig. — Jag vill
icke dräpa — Du har segrat, natur! Äfven jag känner
ännu någonting, som liknar kärlek — Han må lefva! (går.)
Wä
–––––––––––––––––––F"**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
