Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«***._ * K64C»
f fjortonde scenen. *
De förre. MAXIMILIAN.
Maximilian (matt upplyftande sina
hopknäppta händer).
Pris vare dig, o Gud! Förlossningens stund är
kommen.
Carl (ännu genomträngd af fasa)»
Du, den gamle Maximilians ande! Hvad är, som
oroat dig i din graf? Har du släpat med dig en synd
in i den andra verlden, som för dig tillstänger
paradisets port? Jag vill bedja och låta läsa messor, för att
hjelpa din irrande ande till sitt hem. Har du nedgräft
enkors och faderlösas guld i jorden? Eller kommer
du, för att på mina frågor tyda Evighetens gåtor?
Tala! tala! Jag är icke den bleka fruktans man.
Maximilian,
Jag är ingen ande. Rör vid mig! Jag lefver —
ack! ett ömkligt och eländigt lif!
Carl,
Hvad? Du har icke blifvit begrafven?
Maximilian,
Jag har blifvit begrafven — det vill säga: en dod
hund ligger i mina fäders graf; och jag — tre långa
månader försmäktar jag redan i detta dystra torn, af
ingen stråle belyst, af ingen varm flägt vidrörd — här,
hvarest vilda korpar skräna och midnattens ufvar höja
sitt rop. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
