Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f
Daniel.
Det är ju ett lifslefvande konterfej af den ytterstå
en.
Frctns.
Ja! är det inte sannt? Det är en tokig smörja?
Då trädde en fram, som bar i sin hand en kopparvåg:
den höll han mellan solens uppgång och nedergång
öch sade: Träden fram, J stoftets barn! jag väger
tankarna i min vredes skål ocli gerningarna med min
förtrytelses vigter!
DanieL
Gud förbarme sig!
Frans*
Bleka som snö stodo de alla der, och ängslig
klappade väntan i hvarje bröst. Då kom det mig före,
som hörde jag mitt namn först ropas ur bergets hålor,
och min innersta merg frös, och mina tänder skallrade
hårdt.
Daniel.
Ack! Gud förlåte er!
Frans.
Det gjorde han icke. Se der! plötsligt syntes en
gammal man, djupt nedböjd af sorgen. Han hade bitit
sig i armen af brinnande hunger. Allas ögon vände
sig skygga från mannen; jag kände mannen. Han skar
en lock af sitt silfverhår — kastade den i syndens
skål — och se! hon sönk, sönk plötsligt i afgrunden,
och försoningens skål flög högt i luften. Då hörde jag
- ■ - ~N — -Kfefcé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
