Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvarbandet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r Carl.
Nej! nej! Min förbannelse hänge sig tusenpundig
vid denna bon, och förlame dess flygt mot himlen!
Käuner du också detta torn?
Frans (till Herman, * raseri).
Ha! niding! O! att jag icke kan utgjuta allt mitt
gift i ditt anlete! O! det är bittert. (Han biter,
gråtande, i sina kedjor)
Carl (itill rofrarne).
Det är nog. Fören den gamle djupare in i skogen!
Till det, jag nu skall göra, behöfvas inga faderstårar.
RÖfrarne (bortföra den gamle
Gref-ven, som sjrnes nästan
sanslös, och ännu alltid blickar
tillbaka efter Frans).
Carl.
Närmare, banditer!
RÖfrarne (bilda en haljmåne omkring
Carl och Frans, och hänga
tysta och rufvande öfver
sina gevär).
•
Carl (majestätiskt).
Såsom fullmäktig från Verldens domstol står jag
här. Jag skall slita en tvist, som ingen Ren kan slita.
Syndare sitta till doms; jag, den störste, främst. Dolr
har äro lotterna. (Han drager sin dolk.) Hvar en, som
bredvid denne* icke står ren som ett helgon, träde
af ur Rätten, och sönderbryte sin dolk! — Kasten
edra lotter!
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
