- Project Runeberg -  Samlade dikter / Del 4 /
383

(1839-1841) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Othello ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P Othello.

Låt mig fa se det, eljer gif bevis,

Så helt, att ingen remna derpå finnes
Till smyghål för ett tvifvel — eller ve dig!

Jago.

Ack!

Othello*

Om med omsvep du mig längre pinar,
Så bed ej mera, ångra intet brott,

Uppstappla fasor uppå fasans hjessa,

Att himlen gråter och all jorden bäfvar;

Du blir för detta allt ej mer fördömd,

Än för ditt svek mot mig.

Jag o.

Gud tröste mig!
Hvar är din mandom, Herre! ditt förstånd?
Gud vare med dig. Jag går bort. Jag dåre,
Som ännu lefver, när min redlighet
Har blifvit brott. Gif akt, o vcrld! gif akt,
Att ärlig, öppen vara farligt är.

Tack för den läran — kärlek föder harm;

Jag ingen vän vill älska hädanefter.

Othello.

Stå stilla, karl! — du skulle vara ärlig.

Jago.

Nej, hellre slug; en narr är ärligheten:
v Han verkar alltid fåfängt.



i

T*##

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:45:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nkasamdikt/4/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free