Tankar Ffwer Stjerne-Fall, Som Nyligen wlsat sig, i synnerhet Tydeligast i Nmköpittg, Kort för Jul 1758, öro otz för nägyn Tid sedantilsända, och meddelas derfsre nu tch re Läsare, ssdana, som wi dem bekommit; emedan deras Tydelighet icke tyckes af oi) fordra nägon närmare Förklaring. IGtjernor, til en oräknelig mängd, pryda hela tvärt Himla-hwalf, och depesynoj «M> likasom hwar afton med sin flimrande glänts wilja twista om konsten, at kasta d! tackazie Strslar. Wanan, at se en ss bchagelig tsstan, har gjordt/ at upmärksamhelen dervä fi smäningom förswunnit. Icke detz mindre har nsgon liten böjelse hos mig, at gifwa aktning pä detze M. de Kroppars underliga gäng, i flere Är tilbakars, och sedan ungdoms-yran maftede- len sagtat sig, dragit mina ögon som oftast til det lindrande Stjerne» riket, nar nck< kret manat de dödellge til hwila. Härunder har jag blifwil warse underlig, Skiften och owanliga Stjernor. I synnerhet sträcker sig mit minne tilbakars til nsgra är pä 4nde talet i detl« Seculo, dä min första anmärkning gjordes pä en täck Stjerna, hwars gäng jag tyckte aldrig sträckte sig längre, än widden af wär Stad är. Denna, med sit angenäma ljul och klara Bloss, fägnade msngen gäng mig och fiere andra. Wär fägnad slocknade d,ck, innan wi wiste ordet af; ty i början af det sndelll! wi nu strifwa eller ock ganssa fä är derefter, förswann denna Sjternan, innan wi os synliga märken kunde sps til det) bortgäng. Derefter wo.r en läng tid mycket mulit: dock, nar ^immeleu stundom klarnade, feck man se de manliga Stjernorna med sit ljufwa blixande bryta igenom de flytande m<w ka Skyar. Äter hände ändteligen för syra Är sedan, al en ganska ljus Vtjerna lande sig just aldeles i den förras ställe, och tog sin omgäng i en lila widd. Denna senare har seddermera med mera behag och ljufligare Ljus lyst, än jag fa» säga, ända til den is i denne Manad, (December) da cn beklagelig saknad oförnw deligen sörspordes, hwaraf allmän Suckan hördes i hela wär Stad. Gtundeligen bar lag sedermera wacktat pä, at fä se en stymt af denna ljufm Etjernan; men fäfangt. Omsider sistl. 5tte dag Jul, klockan emellan ser och siu om aftonen, säg jag i dimbtz wäder det) förr ljusa Kropp, som jag säkert tror war en Guda-boning, förmörkad liil bergs under Hochonten, hwarifrän jag spär hon aldrig upkommer, förr än den m Himmelen och nya Werlden stapade bliswa. Jag pästsr ock imedlertid, at denna Stjerna» är flyttad ln i sielfwa Himmelen.! at der likasom med sit Ljus bidraga til det härliga Skjen, hwilket ödmjuknr sig för Ve» aldrahögsta Konunga > Thronen» <m ^^ ^>