Poeme til 9 Ore. (^) ) Under denne titel äro följande Versar otz ifrän en obekant Hand tilsände, och med- delas dcrföre, sädane, som wi dem bekommit. DH Thomce Fosterbarn, o! I otrogne Mar! VV Sjelfkloke Kreatur, Förnuftets uste trälar! I som til alla ting sä ropen upps stäl. Och tron ej utan det, som I begripen wäl; I som jlän Näsan up, dä man för Er berättar Om Nordens gamla Troll och fastliga Jättar; I som ej en gäng tron, at Näcken än ar til, Som kan ombyta hamn sä ofta han det wll; Ja, I som liten sä pH eglt enwist tycke, At I som ditt ansenNasonis Mästerstycke, Och som ej wlljen tro, at ann' sörwandling ster, Än den man stelf, o tid! med egna ögon ser! Kom hit otrones barn, man wil Er lära tänka, Man wil Er säga ting, som kunna otron dränka. Lärd Hjerne icke mä sig altid gjöra grön: Si, smätllredffap tas, at gjöra stora rön; Och som en uptäckt har i werldsens sista dagar Det som kullkasta tan de lärdas stolta lagar: Ty märk del är nu rönt, kom otro det ihog, 2lt tttsndb Hafresäd kan giftva frodig Rstt, När den i rättan tid ttlbörligt skuren bllfwer, Som otz en Tryckt Tractat behörigt förestrifwer: Wi hafwe detta rön af en trowärdig hand Som sig upoffrat har af nit för Swea Land; Det är bestyrkt of dem, som lärdas stäl ej lida. Men hafwa 42 är uppä hwardera sida; De hafwa hört och sedt, och strikvet at sä är, Hwarom wärt Weko-Blad (^H) oändligt wittne bär. O härliga försök! o päfund utan like, Som mer än nägon tror stal gagna Land och Rike; "Ty när man först delvist FörwardZing möjellg, "Sä wil start fiera Rön och Under yppa sig; (") Nemllgen Stockholms Welo.Blad.