contittttfttiott ftf föregHsnde. Men stulle nägon än förmätit twifla töra/ Sä tan man med et ord all otrons magt förstöra; Det flär ju aldrig felt, men fast som bergen stär: Alt hwad som ssapae är fsrwandlmg undergå Si sä, Z lärde Män, I Herrar Botanister, Som neken til all ting, I enwlst Thomister! Nu kunnen I med Konst utropa Edra stal, Natur och Aflingslag, Förnuft samt annat gräl. Men ware jag en Skälm, om jag Er orkar höra, I kunnen gä til den, som sig wil omak gjöra. Jag som är näppllg lärd, at räkna wäl til tre, Wil i mit goda mak ät Eder alla le. Med möda ha de lärdt, at denna satsen neka. Men jag som olärd är, wil fingren ät dem peka, Och ropa med högt stall: Vlvat! Okunnoghet; Som kan mig lära det, Linncrus icke wet. O! sälla dumhets tid, dä det är händt i Norden, Som Swea rycktbart gjör widt öfwer hela Jorden.' Stig, Hpbner, ur din graf, och gjör din ängerbön j Vekän, at Swärje nu kan alstra nya Rön. Awenaborg den 2, November Andra sret efter Rönets Upgift. Ibns Rågåker I Gttde Härad.