^i Continuation frän förra Weko - tidningen.' 62 °i Tid och Luft, förändradt til Gor, Herre öfwer hela Swerige, tillika I«I< tlltt Gotr, och hans Broder Nor, med fiera Länder, och at han det delat sig uti de egenteligen sä kallade öfwer alt med nye Regenter lälit be- "' Göther och Norste, Götha Rlkes sätta: men,säsom jag intet sädant sch Norriges särstilde Bebyggare. om Götha Rike förnummit, utan M Lemmingar af det äldsta detta Folks Ynglinga-Sagan deremot allenM Spräk, igenfinnas ännu uti ätstilli- omtalar et Förbund emellan dchOf- cki ge Orters Namn här uti öster- werherre, och Oden, som i Följe deras A göthland. Se Salig Profttzor fät Sigtunatracten til Egendom; " Möllers Bestrifning öfwer Est-och sä förekommer mig mera troligt, at Z Lifiand, ,zo och ,3, Sidan. Uti Gylfe sit gamla Rike behällit, och M detta Götha Rike war det, som endast lemnat Oden Frihet, at intaga A Gylfe, med fullkomlig Arfsrätt ef- de nästgränsande Orter, hwilke han, !^ ter detz Stiftare, regerade wid den eller hans Förfäder ännu icke med «b Watiste Sigge Frldulffons Hit- Borgerlig Regering befästat, än at 'Z komst; som sedan, at desto mera han sielfwilllgt iftän en fruktad Re- ^ förbinda sig bäde Ioters och Gö- gent,stulle dllfwit en mindre mägtigs ^thers Wördnad och Högagtuing, Underdän,och onödd underkastat sig en tiit behagade antaga bägge Folksiagens swagares Beskydd. Oden hafwer W mästWördadeAttefädersNamn.Han dä, utan nägons Förfång kunnat, m; är kanste derföre, allmännast hos ost efter sit egenteliga och första Namn, «", kunnig under det Namn Oden,eller O- Sigge, kalla sit Boställe Sigtuna, efter sit histeligare Namn, °, ma öfwerens med Zother; fastän det Swidur, som han i Krig mäst tyc- ^jämwäl berättas, at han lätit kalla kes brukat, smeUndttMreSwid- wsig Gaut, och athcm haft enSon, jod, eller Swidurs Folk; hwilket lchsom äfwin sä hetat, hwilsen i Gö- Namn deras Efterkommande seder- tha Rike blifwit Konung. Den mera Mit för störste Heder at bä- 'il Guddsmlighet fom denne spitsftmoi- ra, och i länglige Tider, med stor- ögt Aröfrare sig uti Folkets Tankar sta Anseeude, förswarat. Det ät förwärfwade, och hans Afkommas nog witzt, at man mycket ginge i- tzälssadaRegering,hafwaförmodeligen frän Sanningen, om man nekade Bdertil warit Orsak, at wäreintändste Odens Insteg uti Gylfes och hans ^Göther sedermera häldreifrän honom Undersätares Sinnen, samlat han H och hans Son, än sine ännu äldre Ko- igenom sin nya Gudalära hos dem UNungar, welat leda sin Namnkän- wunnit en besynnerlig Högaktning; Bning. Man föregiswer wäl, utan men at deras siuta, at han aldeks »Mstlldnad, at Oden blifwit en underkufwadt denne godhjertade Förste,