«5 Conlinualion frAn förra Weko - Tidningen. 36 Saxe Danst, Johan Ston, och de äldre Tiders Skaldffap, icke lll- drDansta Kämpe-wisor, afMetze- Mit mig, as just betala hwar och tHus, efter hans eget Tycke, lhopdlan- en gamal Rad med en ny. Runorna, dade, temnat Grunden: och wil al- som pä en tjock Kampsten, ester lenast insira en sädan Qfwersättnwg, Grekernes äldsta Skrifsätt, (D^o- ftm man iHast kunnat ästadkomma, ^ov), ärostrda emot hwarandra, dch förmodligen i det nogaste tan säsom, igenom Oxars Wändning,u- Mtza sig; fast än Sttlnaden, imel- ti Oerftror, äro jämte Öfwersätt- lan wär nu brukliga Rimkonft, och ningen, detza: RK^^KtVK:KK0N7^V:I^5M: °! INl^VDU^^: 1-^vic^: l: I^IKM: ^ .VlZIW^I-: ^^l8^K: I^IOKIK: 5lLl: l.IVUl: 3^1l: ^: v: ^V8MI. Frän Kronoland, en Krönter Hlelle, I DanWrk, far, at spänna Bälte , Med dem, som wisat ^swermob. Han, som fM Hallar Ursprung leder, Mot Uprors Bjetzar sig bereder, At löma deras arga Blod. Fasi Ryggstark Rönsman ifrigt rasar; Likwäl ej thotils telning Mar. Detz Qwistar gifwa Banesär. 3ll Helwitt hans Owän drqger,. Och fiere Dödar med sig tager: I denne Hög han rala fsr. Dock s3, fom han rlog Molftönd gjorde; Es Hären honom resa borde En Griftwärd uppä denna i). TN Gibe Vdtzvn sattes Stenen: ^f Grafwen hwila murkna Benen: Men Minnet hans stal aldrig dö. Mit llpfät 5r wälicke egeutellgm, Kt aldeles förklara denna StenkrZnl- ka. Men sä wlda, som ThoMs fördunkladeZhogkomst ännu mera der- igenom torde npliswos, och ttl Be- wls, at det mätte waracm och sam- me Person, som under detta Namn HHr omtalas, vch eljest orätt kaNis Ttzorll, ttl hwtlkm Herr Ioh. Pe- rinMöld nog dristigt länat et Stäl- le frän en, t Anseende til Tiden, lika oriktig Erik srftll eller Stenkil, hwilken af Johan Stores Ofwer- Mare til Hr 940. hänföres; hop- pas man, det en nsgot utförligare Undmätkelft HKrow icke fial miss- haga