Mm hurudand M? Ml Tilftsndet wid Södttköping färttwdligm M ft pä'denne Tid, i Ostergöthland?? Rumn, w..lit en sädan. Jag wet Zag wil säga min Mening, <vm intlt hwarföre han Mest stulle kal» ^ag lMäl gäma wldläta farsspmn las Oide-Halstan, maniIämfö, jag pä nägof annat Sätt kan blifwa relfe cmot nägsn yngre lika wärdig Mtre< underrättad. Jag tänker, at Person. Oä) den bltfwer säkert in, HstMha Riket, ester T höljts Död, gen annan, än Konung HaPan dlifwit mHrkiigen sörswagadt, och SteMZon, ssm elt-r denne äldn t^lere Delar so dradt. Otftken til HMw, med sin Broder Konung dennas n Tanka, äe, at man, nägon T d derestcr, pä en Gäng fin- ku mat lnnsMR gement,.. Mäl^nt ner flere. msgtige och sielfrädandr icke a^ alt detta tydligen stöchs, Herrar häri Landet; af hwllkc j^g huru Ostgötha-Riket-aldrlg af Up' nu allenäst wil nämna Asbjörn, O- Swearne dlifwit underkufwadt: u, lMs Jarl, som en witter wär tan Swea Konungar, oltid warit Nords Häfdagranstare HMr för mera mäne, at genom Giften föl, Swen Vlfsons, Danakonungs Bro- binda sig Götha. Rikes Herrar och Ver. Hwartil kommer, ar Konung Regenter, och räsädant Wls wwa Swerkers Förfäder, fä wida de här Osigötharnes Lydnad och Dlgifww i Landet haft nSM at säga, icke Het, än igenom Wapn försöka Lyckan kallas Konuntzar, utan allenast mot etsä teppm Folk? MeddM Herrar s Kind. Sädane Hersar, lindriga Medel wunno de säkrast sin vch tör hända sörnämde Åsbjörns Onssan. Och när twä^ne SM« Barn, tyckas, den, eNerde warit, Rikes Samkonungar fälldes lMlsa som K. (Erik Egot, emot MbeVd- woro med Landets Regmter beswä- son pä Oland staffat Rätt. Detz- grade; sä war det intet underligt, utom hafwer W uti ännu sednare om de här kunde uträtta, hwad bl "Tider funnit fiere Förstår och hög- behagade. Och, sä wida man af mägtige Herrar i Ostergöthland, ben Jämförelse, snm Hstgötham som, pä sit Ställa en annan Gäng gjott imellan den Zldre och A^gtt kanffe ssola anföras. Men derföre Halstan, far siuta, at de bäggt wil jag ingalunda pästä, atLngen warit Ösiergöthlands Konungar; s<l Konung efter Thotil warit i Götha är ingen Swärighet at fiina, när Rike, förSwerkerden Mre. Man och huru Swea och Götha M« 7sn snarare tro, ot Olde - Halstan, börjat at sammansmälta. Hworaf Mnung Inge Halst^nsa^ Swär- sedan en sä fast och oryaglig Z^ös- fader, och den Hel'ga Ragmlds ening upkommlt, som bäda Mens Fader, af hwilkel, RaMM K<M Inwänare i fiera Tidehwarf hug- nat,