l l 3___________Continuatlen ft3n förra Weko - tidning»: 114 Prästegsrdstomten, och, med et nom Ma Konster fingo de snart en Ord,,hele PrästcZHrdens räntan- Egendom efter en annan, som de de Ägor, samt stutligen själfwe sedan för Ärlig Hyrs, til den mäst- PrästZärden behöllo de för sig alle- bjudande, ocy ofta til förre Äga- na: och Prästen borde lefwaofAl- ren, kunde öfwerläta. Deras Väts mosor. Se den förr äberopada A- nad felade intet; men Staden bles stavy Klosters sgoförtekning här i pä kort Tid, i Ställe för Amning Staden. Sedan stulle det heta, til en Folkrik Stad,.snarare lik en at wid denna Kyrka, icke war Bondeby, full med Hkrar, Hurf- Gärd, Hker, eller Hng, som wor, och Huslösa Tomter; som, annorstädes wid andra Burkor efter sine Brukares Förmäga, wäl tnng om BlifHpsdsme^. Se gäfwo sin Gröda, men litet, eller Bistop Henriks Bref af Ar 1472. intet, bidrogo til en Stads Pryd- utl Disputation om Norrköping, nad och WäWno. Sädant war 74. Sidan. E^ lika Ömhet haf- Tilständet här i Staden, alt medan wa dcha Fruer förmodligen uti alt Astaby Klosterfruer detta Ställe, ef- ^ öfrigt jämwäl wisat wsr Stad, sä ter sin Wilja, regerade, til detz Ko- « de hälst behällit Musten för sig, nung Mäns Laduläs, ea af Swea sf däwarande fördelagtigsta Nä- Rikes berömdaste och siugaste Re- eingsfäng. Alla Slags Munkar, genter, äter ps denna Naturens som icke deras Kloster utkläckt, blef- Helighet började gjöra nsgon Up- wo med Fit härifrän afhällne. märksamhet. Derföre finner man icke här, säsom _ ^ ^ ^ . . ^.. mi andre gamle S äoer, egna Klo- 5. 9. Om Stadens bättre U?,l- Ner, Munke - eller Nunnehus. Or- kor under Nonlmn Mas- saken war wäl, at Fruerna icke "»» laduläs. stulle mista Förtjänsten af Testamen- Denne Konung, som uti Swea ten, och i Pälwedömet fä nöowän- Rikes Historia wunnlt sH stort An- diga Själamähor, Län uppä brukli- seende, äras af Norrköping för detz ge Panter, och Gäldenärers owil- andre Uprättare. Han förstod sin rörliga Förvisningar, at inom witz, Tids Statskonst i Grund. Jämte men för Läntagaren gärna omöglig, Rältwisan, som altid war hans för- Tid lösa Panten, eller lsta honom nämsta ^>gnamätke, och som för- wara söt fallen; utom ftcra, med wärfwat honom detta ännu sä wör- fiackrande Judar, och Munkar, ge- döda Tilnanm, Laduläs, wiste han, mensamma Knep, hwarmed de hälst igenom Kongl. Frikostighet, at tll- ensamma welat handla, och efter binda sig K ler ter nes Wälwilja. eget GMycke förhöja Sikew. Ge- Hans Kröning blef för dem en rit Skörd,