I, som slät. Näsan up, när man för Er berättar, 'V Om Nordens gamla TrM och faseliga Jättar, I mägen tro ell' ej, at Näcken än är til At den ombyter Hl?mn, sä ofta han det wil: Hos Er sser ännu mer, när, efter enwifi Tycke, Et Tanke-spöke sig, upter, som lärdoms Stycke I wiljen intet lro, at än Förwandling ster; Fast Sanning j Er Dlgt man dock förvandlad ser; Kom Willo-Andar hit, man wil Er lära tänka, Man wil Er säga Ting, som stal Ert Bokgräl kränka; Ja Hiinlen ware Tack, som hör de sannas Bön, Som wisa Redjkap gjör.at sttina stora Rön, Och som nu uptäckt har, i Werldsene sista Dagar, Det som kullkasta kan, de stoltas falffa Lagar: Ty märk der är nu rönt. Kom Sjelstlok det ihsg, At utsädd Hafre - Säd, kan gifwa Frodig Räg, När den i rättan Tid tilbörligt ssuren blifwer, Som otz en Tryckt Tractat behörigt föreffrifwtr; Wl hafwe detta Mn af en trowärdig Hand, Som gjort sig wälförtjent i Nit för Swea Land. Det är bestyrkt af dem, som Bokstafe-gräl ej lida (En stolt Okunnoghet wil dock mot Sanning strida); Ty Sanning har dem ledt, de strifwa som det är, Hwarom tvärt Weko-Blad(*) sä mänga Witnen bär. Et märkligt Försök, som, Sjelstlot utan Like! Du sträla hur du wil: kan gagna Land och Rike. Och sen man en Gäng rönt, Förwandling kunnat ste, Kan Tiden fiera Rön och större Under ge, Fast än et trängt Begrep, dä Räg af Hafre blifwer. Ej lika stuta sär, om alt hwad Jorden gifwer; Ty fast oh blifwit lärdt, at sä förwandla Säd, Bör den, som har Förnuft, ej lämpat uppä Träd. Cr Liknelse är flög. Citron-träd icke blifwer Af Plommon-kärnor födt, och Norden dem ej gifwer; Men sant och rimligt är, at man af Säoes-frö Förbättrad Säd kan fck> fast Tobak ej as Hö. Hwad (*) NWligen VloShvlms. Slutet fötter har M.