12? Conllnuation ft3n förra Weko«Tidningen.' I2s, Det tyckes ock, som här nu icke wa- rit flera, än twähnc, Gator, en norr, och en södrr om S». O'ofs Kyrka, hwi'ka bägge h« ft sin Ut- aFng uti ullmänne:Farwägen, som wlstan tll bemöda Kyrka inom Sttömcn warlt belägen, och som dä icke annorlunda, än en annan LandSwäg, utan Hus p.ä andra Sidan, marit ar anse. Ar 1368. wm ännu icke mycket widare, eller utmed Owarnarna dyggdt; som dcraf, bewists, at Wrem Kloster samma Hr sörwärfwadc sig ecn qwärnastrsm i Nokkopmgmed åker ock ä«g och allom eMa gom. Hade Hus dä, som nu> wa- rlt hyggda bredewid och inttl Qwar- narna'; sä hade det icke warit Rum för Äkcr och Hng, eller andra Tillagor, pä samma Ställe. Mer än Hun- drad Hr dercftcr finner man ännu en Mrlycka ellcr Hwirswa i Dalen,och en nordan wid Kyrkan, utom flera, som brcdcwid dem lcgat.Staden mä- sie sälcdcs för 400. Är sedan, til sin Widd icke waritstort siörre,än anför- da Fru Margreta Laffrintsa Dotters Brcfgifwit Anledning at utstaka. De gamle Städer woro icke heller sä widlyftige uti sin Omkrets^, som man. af Ryktet om deras Magt och Anseende, sig föreställer. Wis- dy, Stockholm, och fiere widtheröm- de Städer hafwa inom litet Rum rymt mycket Folk och mycken Egen- dom. Wär Tids Beqwämlighet, som fordrar sä stort Utryme, war sör wsn Iörfäder en okänd Sak. Ju närmare et Folk kunde wistas til- hopa, ju säkrare trodde det sig för utwärtcs Fiender wara, och ju an- genämare lefde dctzLemartilsamman. Det sänts wäl ock dä en eller annans som skydde allmänn Sammanlefnad, af Fruktan för begängna Brott, el- ler af Njuggbtt om sin fattige Egen- dom; Men södane woro för All- mänheten liksä förhatlige, som All- mänheten för dem. En större Brist pä Mcnniffor och Menstliga Lisp wets Tarfwor, satte de Närande Ledamöter uti en beständig Rörelse. Och, för en trötter Kropp, kunde dä et litet Rum wara tilräckligt at hwila uti. Stora Blbliotcker, möblerade Salar, Cadinetter, och Förmaker, woro sällsynda, jag tör intet säga alde- lcs osynliga Ting. Med smä och fä Kamrar woro de gamle, Uksä wäl belätne, som wl med större och fiere. Det är derför intet något fullkomligt Skäl til wär Stads Fat- tigdom för nägra Hundrade Är til- baka, at han dä warit sä mycket mindre, än nu. Men när man in- tet berömligt uti honom finner, an- tingen til Handels, eller Konsters Befordran, uträttadt; sä kan man intet mycket förtycka den, som tror, at han dä aldcles legat i Wanmagt. Et Sädeskorn behöfwer nägon Tid at multna, äter qwickna, fatta Rot, ffjuta Brodd, och gä i Ar,förr än det, uplöst, sämladt, och förmeradt, til sin förra fullkomlighethinner.WärStad,, som förr warit i Mlstsnd, hämtar Mitt