I2Z Conlinuatisn srsn förra Weko - tidningen i zo !<men, als K^ario liXracle, som ^ortcepin^ broo T^a l)^g^a k)^ ^vpoekolla, lalom Os^liinna, LirKaliin^a, I^ollin^8, l^ammarkinn» 6a, WlimminA8, ock Lrado Kereäe, orn tke äela, som ^l^Kinäa ock I^ammerKinna Kereäe lin emillan s^näerli^a KaKua, om tko äela, tke XZa K^^ia ock meäk retto vppekolla i Lrona. tlv^ll» Ka mal! ock clela ^i^ ^ranneli^a x^tklettom ock ranlakaäom: Ock ta, eKter t/ Vitne töregin^o, <ä(om Olat? i 8^cKelle all ^Kmminz5 !i Kereäe, ock InZolltuer 8lencK.er als Lrado Kereäe, ock lk en. l t>IemäK ass allom tkellom törscreKnom sinom Kerraäom, lalom töilt als LircKin8, btolueä vtH Luäerb^, 0 lass i 3Kamd^, ock ^oen i ^n^l3k^: als I-ölIinZ8 1ön8 i I^axltaäom, ln^e i Vor^om ock ^Ko« re i ^lark^: all UimminF? Kereäe, ^ill8 (^otason, ^oen i "lrolta«, äom, ock Outmilä i 8liXrlin^e: ock al? Lrabe Kereäe, ln^emunH i l^örrad^, ^ttv^alten i äv^eiltaäom, ock ^ön3 3liri^Ka, tor olt xvit» naäe^ock ingen vc^läe emot tkem eller ols ^Xäia; "sa tiläömäe xv^ OMinäadoomen tken äe^en i I>l0rK.epin^8 Kroo KvtzZia, ock Kassua tker elster l^räi^a vppekolla, som neli li^Zer öltra 1anäe-< na, som ssammerkinäabona litz tilveläit Kassua, ock lör tkem Kin- äratt. "1^ sörbmäom vy tkem i rtammarkinna Kereäe, ock al- lom anclrom, eko tke KeM Xra, eller ^aräa Kunno, äen äelen at? tkem >valäa, som tkem! OMinna KereäK nu tlläompt Xr, eller tor tkem Kinära, /^näer sina Vl. KlärcK lör I^a^man8äom, ock Xt^« rnarck till l^onungen8 ennsaali. Datum ^nno, loco et äle, m <;u'ibuz supra, sub siZilll8 noltri8. Den, somärwan wid gamla Do- isrsn Stenby GäVl genom Döden, cumenter, finner wäl,atCopisten icke är likwäl deruti at urMa; emedan warit sä mycket ordgrann, som en jag föreställer mig, at hans Sokne- hwar Afstrifware nu gärna, til de- män, af denne Dom, ensädanif- sto större Witzhet, uti sädana M- wersättning pä dä för Tiden bruklig derdomsLemningar wil wara. Mm Swensta, ästundat, som jag wet. Meningarna äro här fullkomliga; och oförständigt Folk, afgamla Perm- kan jag intet med Säkerhet finna, dref ofta ännu begära; när de glö- ot nägot Ord är utelemnadt, fast ma, at et Original, igenom säda- ön Stafningen ftän Bo Iontzons na förstämda Afstrister mera of sin Tid wida stilger. Herr Jon, som el- Trowärdighet mister, än winner, jest i stnTid war en mycket flitig Man, hälst när Kläpare komma dermed at och A i6oz, den Hi. Nov. Mes lysta. Til deras Underrättelse,