i Z7 Conlinuation frsn förra Weko - tidningen. 138 h som uti deras Dom-Bok ännu kun- Förmögenheten Utöfnlng icke man- de igerfinuas (Se 7 §, 126. och hedra sm Börd, och träda til de o- h lö^j. Hillfs.): och Konungen gas jtäligas Hop. Min Tanka är lik- dem TiWnd, at hugga Wldbrand wäl härmed, intet sä mycket, at H? pä Konu gslrediagen af den dä in klaga pä wäre Förfäders Esterläten- . til Stade»» gräntsande, men nu för- het, hwilken för blifwa för deras ? swu^dne, Allmänningsffcg. Det Räkning, som icke mera, al z förefaller mig sa, som Norrköpings- uti de unge och nu tillväxande Tel- boerne, ps et ss nädigt Privilegi- ningar, ssm en Gäng kansse, säsom um, intet sparat Mödan at hugga, frodiga Trän, stola giswa wärt ochLWgs, Mimmings samt Brä> Norrköping Skygd, uptända en H- do Häradsboer aldeles i. tet as sin del Luftat efter ytter sia Förmägagng- Skog welat lemna sine Grannar, na sin bygd, och at altid hofwa en z Huru härmed förewttter, sä är det wämjande Afstyför sädaneNätägg, wiN, at hwarest förr warit Skog, som när Skalet en Gäng öpnas, gifwa j der är nu aldeles ingen: och hwa- ifränstgolideligStank.Menjcgkom- lesi Norrköpingsboerne c»f Kongl. mer tilbaka til Konung AldrechtsTid, Näd kunnat än i dag förmodtligen som dermed pä tväre Förfäders Mull hafwa någon FZrmän, weia de nu uprest en ewig Zrestod, at deras icke en Gäng S älltt, wid hwilket Barnebarn aldrig sakna et hugne- > deras Förlorade Skogsrätt förr wa- ligt Efterdöme, det man ätminstone rit förknippad. Et Samhälle är dä warit mänare at jörwälfwa, än intet nog at beklaga, när det siyres bortgifwa Privilegier, af egennyttige eller slumrande Sjä- _ ^. «. <»« ^ lar. Och fast än sädane Skam- 5^3. Om ^nunZs - Rättrg- ! fläckar bittida eller sent af zn Häm- heteme yar r Staden under i nande Ofwermogt utrotas utur sit NonunI Hlbrccht. Folk; sä ådraga de likwäl ofta Det synes sä, som Konung W fine ostyldige Medbröder sädan brecht, under hela sin Regering, Skada > som hwarken af Tid eller haft et nädigt behag til denne wär Lycka nägonsin kunna botas. Me- Stad, eller, om man om Maje- i nigheten, som säledes lider, är wäl Mer fsr tala pä gement Sätt, at at ömka: Men männe Försynen för- han tyckt om Ortens Belägen- gäfwes gifwit ch Eftertänka, F)?- bet, fäsom alle Främande än i siä d, Kärsia och alla öfriga Sin- Dag gjöra, som weta at döma om nen? Jag menar, at sälom Men- Städers naturliga Förmäner, och z nistor häruli öfwerträffa Fyrfota- icke uti sin Hembygd äro fä förpic- ^ djur; sä böra de ock i sä härliga lade, at de föragta alt annat. Det-