H 145 Contlnuaticn sr3n förra Weko - Tidningen. ^46 Konung Karl önstat andcliga Wäl- Bref, ännu finnes til närwarandeTid ^ detsMinffning; men ingendera haft behäNei.Norrköpingsdocrne wlstewäl ^ nog Styrka, at utföra sina Afsig- af Förfarenheten, hwad de af sine ' ter. Norrköpings Stadsboer Me Grannar rmo första TilfäUe hade at l« i detta Fall wara et Medel; men frukta. Dct märktes ock snart, at !' de woro et altförswagt Wärktyg, alt Klander anZäende Stadens A- l at lyfta en Tyngd, som för alle an- gor med detta Fribref just icke war dre, an Konung Gustaf den förste, för Framtiden aldelcs utur Wägen war alt för tung at häfwa. Ko- rögdt. Ty fast än ingen, sa myc- nung Albrecht mäste afsiä, frön den- ket man med Witzhet wet, pä män- ne Pretcnsion sä wäl, som den för- ga Ar uppenbarligen rvägade sig, re; och Astaby Kloster tät uti sin at begynna något, som kunde wara z Ägoförtekning införa Norrköpings emot detta Konungabref; sä utwär- Prestgärds iilhörigheter, som redan kade siglikwal, til en Början, et nä- (§. 3.) äro nämda, och, til sin ra til Norrköping beläget Härad Ar Storlek och Belägenhet, widare ,4«3. en Räfstetingsdom öfwer sin ^ kunna ses uti sjelfwa Documentet, Härads Allmänning. Dcthadcful- hwars Mer i «. St. 7. §. och 26. ler aldrig warit Konung Sllbrechis Halfs. tll Är lZ8<5. blifwit uträk- Tanka, at betaga nägot widliggan- ^ad. de Härad sin tilständige Rätt, genom _ den DelsFör!äning mStaden,efnär- ss. 14. Om sednare AgHtwister, gräntsande Allmänningsmarken, som Staden ock kringliggande Konunga - Högheten eljest enstlldt Härader emellan. tilhörde; men, antingen Häradsbo- Säledes frambryta, säsom fiere erne nu, af Fruktan för widare In- Strälar, pä cn Gäng atstilliga Hän- steg, eller af Mistunnsamhet öfwer delscr, at göra wär Stad för Ef- en siik Stadens Förmän , äfwen tcrwärlden kunnig. Det som mäst blifwit makande öfwer sim Förde- stf alt i^)pa gagnat Staden, war lar, kan man intet weta. Det är otwifwelagtigt Konung Albrechts märkligt, at Norrköping icke en Privilegium (§. ,2.), hwilket alt Gäng nämnes uti detta Dombref; sedan hos wäre Förfäder warit för sa at en Okunnig omögligm stulle en Heligdom, och säker Sköld, e- weta, at det pä nägot Wis rört mot alla Mitzunnares Anfall, wör- wär Stad, sä ftamt icke en nyare dodt och ansedt, och antingen deraf, Hand teknat derä, ak det angät den eller af Lyckan, som med en fädan Häravs Allmänning, som wid Norr- Skatt ftrst gynnat, framför män- köping belägen warit. Detta war. Ka andra Kongliga och Förstliga som sades, Genast en Början til de Sttii-