Följande har länge legat och wäntät. Man mil nu meddela det, det allmän- na, med lika förvehäld ftm tze förra om den underli- gg hafresörwandllngcn. (^uoä ti potcK25 tanta tit lentcntiiz 8tu?tc>rum .... d^ur non öc illucl ardltremur poile eo8 I^nes in unäa8, unclam in iAnc8 vcrtcrel I>wtZre li^niz 82x3, vitam mort.uiz 5nk, Min läsår», ben förwandlinscn wil nägot säzg. Men ho wtt? V5rgtt nägon MM ^^ säga det gäl an, tiläfw.ntyrs torse nägon finnas M bekrät^roch fötfwarar, ftmt med ^^ otj2lga vll> b.mZtet dm, som mot en säoan t«kug O n,ani.Urg firizrrer. Men lika mycket, »i mistt Gven lemna wära <fterkomm2nder at uttöna nägra förw«^0'ingar. Ncg a» 2t wärup» ^ysta lO stshlttat förwcmdla hafra i?ög. Rätt ss. God oag m^n goo. Herr Hasre-yHet. För^n- lllse at zag än m gä^g wsgar fatta pcnnan , fttan I ss ill!, Han3tes.it Mm i,ög:p?.':,k,M^, cch alli NolanM mecleödet. Men tinkcn ej st j.ig nu mer wil heswära Cder mco vels. Ack sej Jag sä<om ganffa fredsam och s^fint, drager hjMtUgit »edlldarde öswrr '.et myckna del swär, som den förra ffriften Eder förorsakat. Jag hade dt?lölt nu knapt kuw^ t sö mZ mig stch' »a; men mit sinne lemna» mig ingen ro, ,s länge lag wtt mlF nägon VVän. IigmHfte oil t>z,in än en gäng, men längtifrsn ot sig, Er^ et msa or.' emot, ty ho kan motsiz sä faseli« g, sslälocv den fötstkäckcliga an^e som i Eoertalu,) sä wil jag ^u meo go5o förena »M. Willoren i» o go.a; ty jaggfwer Upt. Iagbekän!!ll di, et jag är en sMwänd MtnnM. (strax et bewis st förwandling gts) I?g Hger nu andra tan/rsW, sn sist Jag tr.r^a,re kan lFrroandlas. Tänt liiwi!, Herr Votaniffe Pott, hwad ir.ftE0ssl ssrfft had? h<s „,i^ >^gg hadtknapt öfwerwsgatt et ^ller annit ai E^ oomlullstöteliga bewiH, förr Hn ätstilligs wn« k« föllo mig in, och dä jag tillade, sssom et af Eser förgätit dewts; at dä znan 'sr et mst slags arter, fsr manzönor igen, blef jag aldelesstyttt i mm förra tunsa. Jag täilte lä: hw t- för är den ena fH?,oanLllng » mcr ogä lig än den an:r^? kunna ärttt bl fök»an<I<oeit!önor, hVarför di icke haftg i rsg. Hafrm är >u mänga gängar färwandl -l> i wZlt WeZo.lav? De o» tåliga som gjort firM med förlust, m5ttt nöÄwä^digt iöi ett sig pH nägot^sä.t, eilrr warttsi intagna, af g^NHfzrul fattade jndillni gar, at ceras ögon dt^as dlifwit sä förstumNsoe, at lng«n af de» kunM mötta, sin frodiga hwetcblandad^rsg Si l fäoans tankar föllo mig in, ock tMe dm g«da wärkan, «t jag nu anser chrwandling för mZgeiig. Edcr allena jzöe hco« ycv tc.s för min omwän^lse. Om I wisten hum högt jag wäeder^r Eder, sM alla lika wäl- dt pä El, USlNcs säkert den Botaniffa Poeten än tn gäng, m^d mängfaldiga noilt och firM tringae. Dock, I sren lilasult en lyckllg man, som ägen et ss oinstränlt wttt och blind ykunnog» het, at I nu wettn mer än det Nnnäus w<t Lockeligt Sn?<rig , som ägt en stsr Linnäus, och nu fät en annan, som iftV?«gät honom. Tänk om jag wist, CLätt n«lf,n, nä ^ag swär i keaft pz, jag plomt fiulle limna nu» förra lä'05iHst<_ul och prosilrra as C,^.r höst upiysta okunnog< het, i synntrdet hw^o h^fte^r»anolingtn angär, den ingen ty."e>'igate och med mee« bimantt stä! bewist än I. M n det är ej nog at lära nägst, man mästc iiMn däraf göra sig nytta. Jag wllle delsttt, sedan jag lärt ut, tli compzgnion m«d Eder, oä wi aldeles fiulle slä og til dam» förwandlme, och fnn^ n kort bli vattenrikt män. Det lommr derpä an, om I ägde md, utDlt roUe jag bests, yset toge jag fö, min oel, mln alla de ansenliga rigsiöncen, lkulle I fs inbäl» ga, Dtt allmänna ssullt di hos ost fä tilMe at se möjeligdeten och nyttan af sirwanolingln, och utgifwaren af Norrköpings Wckoblao dmgenom stirp«fma striVsssr»ft«r, och sslundafö liltäl' lt, at, som billist önffas, förwandla dem söndra nyttiga» aihanolingar. ^«i'iu.^.rss.icu5.