Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DEN OFÖKÄNDERLIGE
IV.
Tomas lekte på gården och visste ingenting.
Han hade tänkt, att det var bäst att göra något, så
förgick tiden, och när leken var slut, så skulle
kanske allvaret inte längre vara så förfärligt.
Han hade ett hörn i trädgården, strax vid
grinden, och där hade fordom stått en poppel. Men
stormen hade förstört det vackra trädet, och nu
var det ett märke i jorden som efter en utdragen
tand. Där byggde Tomas en kyrkogård. Han var
i själfva verket nästan en mördare, ty när han såg
en råtta, sökte han omedelbart att döda den.
Gudskelof hade gården rikligt, och det hade hjälpt
honom att öfvervinna många tråkigheter i lifvet.
Framför honom lågo nu uppradade fem feta råttor,
och det var åt dem han byggde en egen kyrkogård.
Medan han sysslade härmed, sjönk höstsolen
och det blef rödt öfver den lilla staden, som om
den legat bakom ett måladt fönster. Det blef
skymning och kyligt, så att Tomas’ händer valnade.
Det var, som om en jättefågel hade suttit på
ett berg i närheten och ruggat, och alla de fina
fjunen drefvo in öfver staden, lätta som aska och
blåaktiga, och det blef allt tätare och tätare. Sen
kommo gråa 1’jun. Och till sist kommo de svarta.
Men då tändes stjärnorna; och efter hvad mamma
berättade, var det nu ingenting mindre än änglarna,
som trängdes för att se ner till jorden, där de
en gång varit barn som Tomas och kanhända byggt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
