Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DKN OFÖRÄNDERLIGE
33
behöfver gå, om hon inte önskar. Jag säger inte, att
du skall säga det, men om du händelsevis finge
ett tillfälle, så kunde det ju aldrig skada.
Fru Lack betraktade honom. Hon tänkte först:
han tänker på kokerskan men inte på mig. Sedan
gick det upp ett ljus för henne: ack, denna
outgrundliga man! Nu ber han ju mig om förlåtelse!
Och vänligt, men lugnt svarade hon:
Jag skall ordna, så att jag får ett tillfälle.
Då tog han liksom i förbifarten hennes hand
ocli tryckte den; men det skedde med bortvändt
ansikte.
Ja, ja! sade han hastigt. Det vore ju skada att
mista den duktiga människan!
Och så gick han. Fru Lack såg sig i spegeln
och log mot det ansikte, som där framträdde ur
skuggorna. Och det kändes, som om luftdraget från
alla goda andars lägereld plötsligt omsvept hela
huset. —
På gården dansade Tomas för sig själf. Han
hade inte på länge varit så glad; han omfamnade
och kysste i tankarna både sin far och sin mor,
men i verkligheten gjorde han det aldrig. Och
som allt var gynnsamt denna kväll, fick äfven han
sin förnöjelse. Ty, medan han dansade för sig
själf på gräsmattan, kom en karl smygande, och
samtidigt kom husan ut. Karlen och husan möttes
på gårdsplanen och kysstes, och Tomas tänkte
upphäfva ett tjut, men en förnuftig tanke slog
plötsligt ner i honom.
Om jag skriker, tänkte han nämligen, så
springer han, och då blir Olga ledsen; och då ser
3. — Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
