Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
DEN OFÖKÄNDERLIGE
kommer an på hur du är. Inser du det redan nu;
då kan allt ordna sig och blir bra, innan du blir
så gammal som
din gamla, gamla vän
So/i Unæus.
När Iru Lack hade läst detta bref, satt hon
länge försjunken i inre åskådan af sin man. Hon
såg honom i lifvets alla skiftande förhållanden;
orolig, olycklig, rastlös, full af planer och idéer,
full af hetsighet och vrede och vänlighet och
vemod, och, se, han blef mindre och mindre, och
till slut såg hon honom komma till henne som ett
barn för att få luta hufvudet i hennes knä. Och
allt som var kvar af den fullvuxne mannen, det
var hans stora, varma, svarta ögon.
Då uppfylldes fru Lack af en glädje, som
tvang fram tårarna, och hon grät för sig själf.
Patron Lack, han for i soluppgångens dimmor
ut till landet för att göra affärer. Hans ansikte var
dystert, men hans hjärta vände sig som en
rök-huf alltjämt mot det håll, där hustrun var, ty
ditåt blåste vinden i alla fall.
Han förbannade sitt öde, som han ej kunde
begripa. Ty hur väl han ville, alltjämt blef det till
ondo, och där han sådde leenden, fick han skörda
gråt; medan det för alla andra människor var
motsatsen.
Kör fort! sade han till kusken; men köra
från sig själf, det kunde han inte ändå. Och
köra till sig själf, det skulle han ju aldrig komma
att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
