Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 fi
UPPVAKNANDET
Men när han från skolans fönster såg alla
fartygen ute på redden och tänkte på hur det
varit att bararmad och barhufvad gå till väders,
känna stormen om ansiktet, smaka saltvattnet,
spänna all kraft; att se solen sjunka i hafvet,
se ett främmande land långsamt resa sig och anta
bestämd form, se röken öfver stora städer, höra
främmande språk, se nya seder, då glömde han
att andas, så att han efteråt måste sucka. Och
om aftnarna gick han helt allena längs stränderna
utanför staden och gjorde ingenting, bara dref
omkring. Han hade i de dagarna inte långt till
att slå, och som han var stark, slog han hårdt,
och fick ovänner. Och i skolan gick det sämre
och sämre, men det var honom inte till någon
sorg, ty det var, som om han sof.
II.
Det blef kallare och kallare, och snart skulle
det bli vinter. Men dessförinnan kom marknaden,
då staden genljöd af trummor och skott och gäll
mässingsmusik.
Erik Nordhammare dref omkring på
marknadsplatsen, som han förut drifvit omkring på
stränderna, men han ville inte längre vara med om att
fästa ihop bondgummor med knappnålar eller kasta
snus i ögonen på bondpojkarna.
Hans lynne blef mörkare och mörkare, och
ibland, när han var ensam, knöt han händerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
