Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 fi UPPVAKNANDET
Du har vackra ögon, Laura! sade han.
Ni har lika vackra, svarade hon. Ni är en
vacker karl. Är ni stark?
Ja, svarade han.
Då reste hon sig och kom fram till honom,
llon satte sig bredvid honom, lade armarna
omkring hans hals och kysste honom. Han satt med
händerna i kavajfickorna och lät henne kyssa, och
när hon slutat, sade han:
Mera, Laura, det är som kalla omslag på
pannan.
Sedan sade han:
Kom ner i stranden, du får sitta på en låg
sten, och jag skall ligga med hufvudet i ditt knä.
Men det. är så kallt! sade hon.
Ta min kavaj, den är varm! sade han och
krängde af sig kavajen.
Tala nu om hvarifrån du är I sade han.
Det vet jag inte, svarade hon, jag känner inte
min far och mor.
Är du alldeles ensam? frågade han.
Ja, svarade hon.
Då sade han ingenting utan såg bara ut öfver
hafvet, som var ett flytande månsken. Till sist
sade han:
Ja, jag är också ensam.
Du har ju far och mor, sade hon.
Styfmor! sade han. Min mor är död.
Slår hon dig? frågade hon.
Då log han och sade: nej.
Men jag har ingen att tala med, sade han.
De förstå inte, hvad jag säger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
