Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 fi
UPPVAKNANDET
Ingenting har du gett mig heller, snåljåp! sade
hon.
Då tog han upp en tia, som han hade kvar sen
sommarn och lade den helt stilla på bordet; och
när hon såg detta, hoppade hon än en gång i famn
på honom, men han vred sig hastigt lös.
Hal Skolpojke! hånskrattade hon och gjorde
en oanständig gest, som hon tycktes van att göra.
Sen störtade skällsorden ur henne; men Erik
Nordhammare skyndade ut i mörkret.
När han väl var räddad, drog han ett djupt
andetag och tittade mot den stjärnklara himlen;
och då tyckte han, att alla stjärnorna logo åt honom.
Var det detta, som den gamle menade? Var
det så, kvinnorna voro i grund och botten?
Det susade i gossens hufvud, han var rädd
och vill och visste hvarken hit eller dit.
Men så mycket iörstod han, att på två dar
hade han blifvit så förändrad, att han inte mer
kände igen sig själf, ej heller det som omgaf honom.
I allting låg en hemlighet fördold; och han hade
i samma ögonblick han insett detta också känt, att
från och med nu var han ensam och skulle så
alltid förbli.
VI.
Dagarna gingo, Erik Nordhammares fartyg låg
på redden och allt var klart till affärd; och en
disig morgon lättades ankaret.
Hans systrar stodo på stranden och viftade,
hans far satt i fönstret och såg, hur segel sattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
