Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DEN SOM TALADE ILLA OM KVINNOR
tycktes alldeles som han ha sett de syner, hvilka
väcktes af löfvens sus.
Hur många kvällar satt han inte på sin gamla
veranda och såg par efter par nere på kajen! De
aftecknade sig mot vattnet, så att man kunnat tro
dem vara skuggor, som sväfvade fram på den
gyllene ytan.
En kväll stod han lutad öfver sitt staket och
såg ner på gatan. Det var lika svalt och stilla som
alla andra kvällar, och den enda skillnaden var,
att det hade tändts en stjärna på himlen; ty det
var i syrentiden, då stjärnorna börja återvända.
Då kom en flicka ut från en af de små gårdar,
som lågo nedanför hans. Hon var späd, ung och
alldeles ljus, så som blad äro om våren, innan de
fått sommarens saft och fyllighet.
Det var två ting, som upprepats hvarje kväll
denna sommar. En båt rodde alltid ut från berget
på andra stranden; och denna flicka kom alltid
till grinden, när natten började falla.
Lukas Åbygge tänkte: Hon har sett mig, och
hon vill komma upp till mig. Hvarför skulle jag
inte låta henne göra detl
Därför lyfte han denna kväll på hatten och
tilltalade henne sålunda:
God afton, min lilla flicka! Hvarför kommer
ni hvarje afton till grinden?
Här är vackert, när det blir afton! svarade
flickan. Jag kan se bortöfver hela gatan.
Här är ännu vackrare I svarade Lukas Åbygge
Ty jag kan se kajen och hela fjärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
