Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77 DEN SOM TALADE ILLA OM KVINNOR
och tänkt på honom och undrat, hur det såg ut
häruppe, hur hon hade drömt om honom, och hur
hon varit rädd, att han skulle se henne rodna,
när hon gick förbi, men han var alltid så
allvarlig, och man sade, att han var farlig för flickor
och att han redan hade barn.
Skulle ni inte vilja ha ett barn? frågade han
och tog henne i armen.
Då blef hon hvit i ansiktet och ropade:
Nej I O, nej, nej! Då gick jag i sjön!
Men säg mig, sade han. Skall ni gifta er med
er fästman?
Ja! sade hon och log.
Underliga lilla varelse! sade Lukas Åbygge
och smekte hennes hår, och aldrig hade han sett
en kvinna så lik en blomma, som ler mot allt, tar
emot allt och slutligen blir en frukt och vissnar
och dör.
Flickan taJade, men han hade blifvit tankfull,
och han hörde knappt hennes ord.
Hon är inte för mig! tänkte han. En annan
skulle ta henne, och en klok karl skrattar ut mig,
om jag berättar honom, att jag utan vidare låter
henne löpa. Man jag kan inte, det är något i mig,
som befaller mig att låta henne löpa.
Han önskade redan, att hon skulle gå; och då
ringde telefonen. Han blef strax glad, och sedan
han svarat, sade han.
Ni måste gå, min lilla vän, jag har fått bud
efter mig!
Och han följde henne till dörren och nickade
och log vänligt, när hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
