Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 DEN SOM TALADE ILLA OM KVINNOR
dragit honom till sig; liksom fordom sjöjungfrur
drogo män till sig i djupet.
Han såg sitt hus, och det var prydt med löf
och blommor, men det var tomt, och det väntade
någon.
Då hörde han den aflägsna klangen af
kyrkklockorna, och han såg sig själf gå uppför stora
gången med den hvita skepnaden vid sin sida.
Sedan kommo de ut på kyrktrappan, och det
var en sommarafton, då vinden lekte lätt i
trädkronorna. Hela den stora parken var tyst, endast
framför brudparet i dessa gamla trädkronor hade
några sena vindpustar dröjt kvar, och de hviskade
inbördes.
Där sitter nu hans hustru och arbetar ute
på verandan, och en stor ångare går förbi på
fjärden. Hon betraktar den, och han sitter
bredvid henne och betraktar den också.
Då skriker ett barn, och hon går in.
Det stormar, och vindflöjeln gnäller, brasorna
slå ner i kakelugnarna, och hon vandrar med ett
barn på armarna genom våningen, medan han
sitter i sitt rum och arbetar.
Och när han kommer in till henne, sofver
barnet. De vaka framför en brasa, och timmarna
förgå på detta sätt.
Han är gammal och lyssnar ut genom sitt
fönster. Träden brusa på gården. Hvad hade han
drömt under dem, när han var ung? Hvad är
kvar?
Där går en gammal dam på gatan. Att det
kan vara hon I Men han ligger hemma i sin säng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
