Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!>88
MANNEN, SOM MÅSTE OFFRA
honom mild och frånvarande och fyllde honom med
en undran, som han inte kunde uttrycka annat än i
vänliga ord och blickar och handtryckningar och
smekningar. Det var lätt att skilja dessa
vänligheter från alla andra, ty de tvingade alltid hjärtat
att skälfva,, som om någon vaknat därinne, och
ögonen att tåras.
Den som drömde, sonen, förstod allt detta,
när han nu såg fadern,, och han kände sig
skuldbelastad, ty han hade aldrig fått återgälda, han
hade förgått sig, och han hade gjort illa just denna
hemliga ande.
Och han grät.
Han satt i barndomshemmet och grät; han
grät så som han gråtit, när han var barn och hade
vaknat midt i natten och börjat gråta utan att veta
hvarför.
Hvarför gråter du? frågade en röst, och bland
skuggorna såg han sin mor; och hon stickade
strumpor.
Pappa går ensam ute på vägen, svarade han.
Då hörde han en annan röst, som frågade:
Hvarför är det så rödt sken på gatan?
Och det var hans syster.
Det är eldsvåda, staden brinner, staden står
i låga I sade någon bland skuggorna.
Såg du pappas portmonnä? sade systern, men
hon var i ett rum långt borta och såg ut genom
fönstret. Det stod ett underligt rödgult sken
omkring huset, och själfva huset lyste också, och
det var genomskinligt. Man kunde se allt, ty allt
lyste, och systern lyste själf, som om hon varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
