Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!>90
MANNEN, SOM MÅSTE OFFRA
Ja, sade systern, han räckte fram sin gamla
börs, och då gaf jag honom tjugufem öre.
Hade han bara tjugufem öre? upprepade
svågern.
Ja, sade modern, det var en tunn börs, jag
lagade den åt honom.
Då måste vi telegrafera! ropade svågern. Han
förstör mina affärer, om han reser med tjugufem
öre. Hvar är han? Hur långt har han hunnit?
Och nu såg ban den gråtande.
Spring med detta telegram på posten! sade
han, och nu var sonen ute i natten. Men det
brinnande huset följde med honom, och framför
honom gick den gamla gubben på vägen.
Men när han trädde in genom postdörren,
så var han på en stor järnvägsstation. Där stod
bara en enda vagn, en gammal tredjeklassvagn.
Han tittade in genom ett fönster. Fadern satt på
deri hårda träbänken. Han var hvit och mager,
och han hade lagt mössan bredvid sig. Det ena
benet hade han korsat öfver det andras knä, och
han höll de gamla magra händerna trött på knät.
Han hade dragit ner sina svarta muddar för att
värma handlofvarna.
Han satt så, som ban brukat sitta, när han
efter en lång arbetsdag ändtligen unnade sig litet
mat. Medan han åt, såg han långt bort, och han
tillhörde icke denna världen.
Det var en öfverjordisk mildhet öfver hans
ansikte; det var en frid och en ro, och han var icke
olycklig, ty han hade glömt allt.
När sonen såg detta, föll han på knä på marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
