Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T VÄLSIGNADE ARBETET
97
i magen. När prästen talade om den lille Jesus;
hvilken återkommer hvarje julmorgon lika ny som
Serimner på de nordiska gudarnas kvällsbord;
tänkte människorna, som ju hört den gamla
historien så många gånger, verkligen inte på dess
högtidliga innebörd, utan de tänkte: då vi nu
betala skatt till kyrkan och inte besvära den mer än
vi göra, skulle vi då inte för en enda gångs skull
om året kunna fordra att slippa frysa I Och vidare
tänkte de: om den där människan — jag vågar
nämligen inte skrifva, hvad de verkligen tänkte —
om den där människan ändå ville sluta någon gång,
sä att man kunde få gå hem och dricka en glögg.
När han ändtligen slutat och de kommo ut,
lyste orörliga ljus i alla fönster, och hemma
sprakade en brasa i hvar kakelugn. Nu kom frukosten,
och det kändes som en räddning att få sätta sig
till bords. Men sen låg förmiddagen som en kall
fjärd, öfver hvilken man måste färdas.
Den, som gick på gatan, såg en sorglig syn.
1 alla fönster hängde sömniga ansikten, och
ansiktena tittade öfver till hvarann och nickade och
gjorde tecken.
Men många hade den dagen dragit ut alla sina
byrålådor och gjorde där märkvärdiga upptäckter.
Och hela dagen ringde det i kyrktornet.
Kyrkan tycktes rent af sträcka på sig, och den
gol som en tupp för alla sina hönor. Det var ett
galande utan ände.
Så kom då ändtligen middagen, men nu var
man så mätt och trött och sur, att man sade
hvarann de elakaste saker, och frun i huset måste
7. — Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
