Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T VÄLSIGNADE ARBETET
109
Jag skall dö I tänker han. Om fem minuter är
jag död!
Han känner den lilla lågan, som tanken tändt.
Det är en liten blå låga, och den när sig af hans
kropp. Det är hans lif, som förbrinner i denna
lilla bleka låga, liksom fotogenet förbrinner i
lamplågan.
Men det gör ondt. Han hör hjärtat bulta i
öronen; detta trogna hjärta, det kämpar emot, det
vill rädda sin husbonde. Som en hund skäller
det på lågan. Det är, som om en man satt och
vaktade lågan, och det är på den mannen, som
hjärtat skäller.
Men mannen, om hvilken jag berättar, ban
kväfs. Han häfver bröstet och han tycker, att
det blir stort som ett hvalf, men han kan ändå
inte andas.
Då springa tårarna ur hans ögon, och ett
stönande tränger sig ur halsen.
Jag dör! stönar han.
Då ser han en syn; en sådan syn, som man
säger, att döende pläga se. Han ser sin mor
komma ur mörkret. Hon kommer i nattlinnet och
det mörka håret faller ner på axeln. Hon har
ännu sömnen i ögonen, och hennes blick är
frågande.
Mannen vrider sina händer emot henne och
stönar:
Mamma! Hjälp mig! Hvad skall det bli med
mig? Jag dör!
Och förtviflad som han är borrar han
ansiktet i händerna och gråter, och så sitter han länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
