Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T VÄLSIGNADE ARBETET
111
Men hvad var att göra? Det som var en
gång gjordt, det var gjordt!
Han var sålunda på dåligt humör, då han
klädde sig, och han kände fruktan för alla sina
bekanta, ty det föreföll honom, som om en liten
fågel hade flugit ur hans bröst och skyndat att
berätta för dem alla, hvad han hade gjort.
När han kom ut, var luften kall, och månen
stod alltjämt kvar på himlen, m&n den var så
tunn som silkespapper. Och strax bredvid den
lyste en stjärna, midt på dagen.
Mannen ville inte träffa sina vänner, ty han
tänkte, att de skulle le åt honom. Han gick ut
från staden alldeles ensam, och till sist var han
åter vid hafvet, men denna gång på ett annat
ställe. Det var en trång vik, som sköt in mellan
två höga, svarta berg, och bland stenblocken på
stranden voro några fiskarkojor uppbyggda.
Han betraktade hafvet. Vågorna gingo ute
på horisonten; den liknade, helt besynnerligt, en
här af små varelser, som tågade förbi i en aldrig
sinande följd.
Bränningarna dånade som kanonskott, skogen
härmade de sårades jämmer; och nu kom en båt
roende från hafvet. Den var helt och hållet
is-förhydd, och fiskrarna voro allvarliga, när de stego
i land. Man skulle kunna tro, att de ute på hafvet
bevittnat ett hemskt skådespel.
Det här är otrefligt! mumlade mannen för
sig själf. Jag förstår inte, hvad det skall betyda,
och om det fortgår, vet jag inte, hur det skall
sluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
