Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.T VÄLSIGNADE ARBETET
113
Hvad det är tråkigt att lefva! tänkte han och
gäspade. Hur skall detta gå? Skall det fortsätta
på samma sätt, vet jag inte, hur det går.
Rädd och trött steg han in i kafésalen, och
där sutto vid ett bord nå-gra gamla sjökaptener
och berättade historier. De vinkade honom till
sig, och han satte sig hos dem och lyssnade.
Jag kan också berätta en spökhistoria! sade
han till slut, och så började han: Det var en
gång en af mina vänner... Och så berättade han
allt, hvad han upplefvat under natten. Han gjorde
sig löjlig öfver vännen, d. v. s. sig själf, och då
tyckte han, att han fick ny styrka, och slutligen
sade han: Nå! Mannen i fråga trodde på dessa
spöken! Löjligt nog! Spöken, po! Man måste
följa med sin tid!
Den äldsta sjökaptenen, som var en stor, tjock,
rödbrusig gubbe, slog härvid sin knytnäfve i
bordet.
Kruka! sade han. Förbannade kruka!
Förstår du, hvad jag säger? Du är en förbannad
kruka! Det säger jag dig i ansiktet, och det
menar jag.
Då blef mannen på en gång så röd, att alla
märkte det.
Sitter du här, sade gubben, och skrattar ut
en människa, som sett det öfvernaturliga! Sitter
du här och vill inbilla oss till på köpet, att det
var en annan än du själf? Om jag inte visste,
att du var ute i natt, din förhärdade ynkrygg,
så skulle jag vara karl i alla fall att begripa,
att det var du. Men händelsevis såg jag dig i
8. — Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
