Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
DET VÄLSIGNADE ARBETET
han plötsligt på en nubb, och det kändes, som om
hela, hans arma kropp blifvit genomborrad.
Mannen föll på sängen och började storgråta, och
han kraflade sig under täcket, släckte ljuset, kröp
ihop som ett litet barn, och som ett litet barn
grät och jämrade han sig i sömn.
V.
Tycker du, att det var en ynklig karl?
Skrattar du åt honom? Jag ber dig då att minnas,
hvad den gamle kaptenen sade åt mannen. Du
skall inte håna! Det är inget storverk. Och den
gamle kaptenen är mycket visare än både du och
jag, ty han har sett alla jordens folk; och din
timma är kanske inte ännu slagen.
Men jag säger ingenting, om du ler vänligt
och eftertänksamt!
Men vår man, hur gick det nu med honom
på måndagsmorgonen? Jo. Han vaknade och
kände sig uthvilad och glad, och när han tittat
sig omkring en stund, utbrast han:
Hvilket ovanligt trefligt rum!
Därefter hoppade han ur sängen och drog
upp gardinen, och han häpnade som ett barn,
när ridån går upp.
Var inte detta hans lifs, hans arbetes, hans
drömmars stad! Så vacker, så hvit, så stilla den
låg med den nyfallna snön på tak och träd under
en molnlös himmel och omgärdad af glänsande
bergskedjor! Och solen sken, och fåglarna hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
