Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SM k HISTORIER OM TOMAS LACK 134
Och nu var det kväll. Solen, som brunnit
så blåröd och kall, hade sjunkit bakom bergen,
huser. hade sakta upplösts i mörker, och fönstren
släppte ut ett svagt ljus.
Då ökade dånet af bränningarna, och hela
jorden gungade, och stjärnorna gungade, och det
blef högtidligt och besynnerligt.
Tomas stod i grinden, och några ensamma
människor gingo förbi. De lutade sig framåt mot
vinden, och Tomas undrade: Hvart skola de gå!
Hem! sade han för sig själf.
Hem! sade han lågt. De gå hem!
Där gick en gammal gumma, det var bestämdt
mamsell Henriksdotter, ty hon hade en säck på
ryggen.
Hvar budde mamsell Henriksdotter?
Och där gingo två små flickor med hvar sin
Lunga hämtare i handen. Hvar bodde de?
Nu gå de hem! sade Tomas lågt. Och då
tänkte han på far och mor. Far satt vid sitt
skrifbord, och den gröna lampskärmen lyste matt
och gjorde rummet skumt. Spegelns förgyllningar
glänste som gnistor i skymningen, och röken från
cigarrkoppen på skrifbordet steg rätt upp.
Så satt han i går, och så satt han förra veckan,
och så satt han i fjol, och så hade han alltid suttit.
Och mor satt i ett hörn i salen och sydde på
sitt handarbete. Och det var tyst i hela huset.
Bara klockan i salen, som gick så långsamt:
tick-tack, och slamret i köket, när jungfrurna diskade.
Och småsyskonen sofvo i sina järnsängar, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
