Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SM k HISTORIER OM TOMAS LACK 148
Ja, sade fru Lack, storken kom just, medan
vi sutto till bords.
Jag kunde ju tro det! sade Tomas och
stampade i golfvet. Är han där nu?
Nu är han där! sade fru Lack.
Då åkte Tomas med hast nerför trapporna
och ut i den mörka aftonen. Det lyste i
Smitthenners barnkammare, men Tomas kunde inte från
backen se, hvad som tilldrog sig därinne. Han
klättrade upp i den stora poppeln vid grinden,
kröp ut på en gren, och när han kommit allra
längst ut och gungades upp och ner, då kunde
han se in i Smitthenners barnkammare.
Men det var ingenting att se, ty den var tom.
Taklampan lyste utan att röra sig; bara lågan steg
och sjönk då och då; och en gång såg Tomas
jungfru Sundström gå genom rummet.
Det gaf honom några oklara känslor; jungfru
Sundström, barnmorskan! Det förändrade i någon
mån det hela. Det var, som om pastor Lundström
varit hos Smitthenners; och helt fundersam
klättrade Tomas ner ur trädet.
Men det hade händt äfven något annat, medan
han låg och vaggade på grenen.
Fru Unæus, fru Åbygge och fru Nordhammare
hade kommit genom grinden, och när de passerade
poppeln, sade fru Nordhammare:
Sist hade hon det mycket svårt, stackare!
Dessa ord ljummade i Tomas’ öron. Han
kände på sig, att de åsyftade fru Smitthenner.
Men, sade han för sig själf, man kan inte gärna
spricka mer än en enda gång. Har man en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
