Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SM k HISTORIER OM TOMAS LACK 157
innan han upptäcktes af herrarna innanför disken.
Det var gummor så tjocka som fotogenfat, och
det var gubbar så höga som lyktstolpar, det var
lappar som dansade, och det var drängar med
förskinn, som slamrade om deras ben. Alla skreko
och viftade med händerna, och i dörren var det
en ständig trängsel. Tomas var så liten, att ingen
såg honom; ibland stod han instucken i
gummornas kjolar, ibland klämdes han mellan gubbarnas
stöflar, men han hade tålamod och hoppades, att
han till sist skulle uppnå disken, hvilket hände.
Sedan var det lättare att komma därifrån;., och
med sin strut i fickan återvände Tomas uppför
gränderna till hemmets lugnare trakter.
Han hämtade sin sparkstötting och åkte ned
till Mariannes gård. Där inne stod Marianne i en
drifva och byggde e,n liten snöfästning.
Tomas hade ämnat underrätta henne om sitt
beslut, men han fann nu, att det var alldeles
omöjligt. Det var någonting så bakvändt i att komma
och säga henne: Nu ska vi gifta oss, Marianne!
Ingen hade höjt en röst inom honom mot
beslutet, utan allt hade varit lugnt och stilla. Men
nu, när han såg Marianne, höjdes hundra röster
inom honom och ropade: Nej, nej, vi vilja inte!
Och det förvånade Tomas på det allra högsta.
Han började spankulera fram och tillbaka på
gården, med händerna i fickorna och utan att
observera Marianne. Hon brydde sig inte heller
om honom.
Det här föreföll Tomas litet märkvärdigt.
Hvad var det för röster, som ropade så högt inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
