Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEM SMÅ HISTOH1EH OM TOMAS LACK 159
Och så följde hon Tomas ut på gatan.
Hmt tänkte Tomas och såg på henne från
sidan; men han sade ingenting. Det var ett
oerhördt kacklande i hans inre. Ser du inte, sade
en röst, att hon är blek som snön I Ser du inte,
sade en annan, att hon har en kvissla på hakan!
Ser du inte, sade en tredje, att hon är högfärdig
och vill vara förnäm 1 Och medan Tomas
stretade med sparkstöttingen uppför backen, skreko
rösterna inom honom och sökte tvinga honom att
lämna Marianne och gå sin väg.
Men Tomas gick inte. Han kände bara stor
respekt för Marianne. Han tyckte, att det var
något högtidligt med henne, ungefär som med
stora julbordet, när han såg det färdigdukadt, strax
innan alla gästerna kommo. Och han anade långt
borta en stor drabbning mellan två krigshärar,
hvilka kämpade för Mariannes skull. Rösterna,
som han förnam, härrörde från dessa kämpande
härar.
När nu Marianne hade satt sig på
sparkstöttingen, tog Tomas chokladstruten ur fickan och
gaf den till henne.
Du får behålla den I sade han, och när han
sagt detta, sneglade han uppåt husen, men ingen
betraktade hvad han gjorde. Då kände han sig
lugn.
Nu åkte de några gånger, men när de inte
längre funno det roligt, föreslog Tomas, att de
skulle gå ned på de stora gatorna, och han var
öfvertygad om att Marianne skulle säga nej, men
hon var strax villig att följa med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
