Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GALOSCHMAKAREN 101
stån, och solen kom långsamt gående på
himlen, ju mer det blef afton, desto rödare blef den;
som hvar och en måste bli af att gå en hel dag.
Medan det sålunda sakta börjar att bli afton
och luften mildras från blåst och oro, låt oss liksom
Kaj-Kaj fråga, hvad galoschmakaren menade med
sina träbeläten.
Sin hustru talade han om, sina barn och
hela sin släkt. Och de voro ej döda, utan de
lefde.
Hvad menade han nu med allt detta?
Och hvad menade han med sina gesäller, sina
lär- och springpojkar? Med madam Andersson,
med Masen?
Det skulle inte förvåna mig, om du kastat
boken ifrån dig och utropade: Detta är lögn 1
Sådant existerar inte i våra dagar! Detta har han
lärt sig i Andersens sagor att hitta på! Men då
du följt mig ända hit, så följ mig också vidare,
och låt oss gemensamt tänka efter, om det
verkligen är så omöjligt och så onaturligt.
Hvem var galoschmakaren? Han var en
gammal man, men inte bara det, utan han var äfven
en ensam man. En alldeles ensam man. Hans far
och mor voro ju för längesen döda, och han hade
inga syskon, och han hade aldrig vetat af några
släktingar.
När han efter en sträfsam ungdom ändtligen
mognade till man och fick ett mindre
bekymmersamt lif, då började han att se sig omkring, och
hvad upptäckte han då? Jo, att när det blef kväll,
gingo alla ifrån honom. De gingo förbi honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
