Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 ÅSKVÄDRETS INFLYTANDE PÅ ETT ÄKTENSKAP
under natten. De hade hela dagen arbetat med
att lyfta upp molnen på bergen, ett arbete,
ingalunda bland de lättaste, så mycket mindre som
solen hela tiden öst sin hetta öfver dem. När
den ändtligen försvann, var arbetet i alla fall
utfördt, och vindarna dansade ut till hafs, rifvande
upp ett porl och plaskande efter sig, hvaråt .alla
i Öbacka gladdes; detta kunde de förstå, ty när de
foro i väg, stodo alla människor på kajen och
stränderna med hatten i hand.
Men när de nu skulle återvända, kom solen
emellan. De hade varit uttröttade, de hade försofvit.
sig, och nu stodo de där vackert.
Ställningen var alltså följande. I väster på de
höga bergen hvilade molnen. I öster ute på hafvet
lågo vindarna. Och midt emellan dem gapade solen
och flåsade ner på dem, så att de måste dölja
sig i vattnet för att inte kväfvas.
Långt, långt borta öfver den taggiga kusten
sågo de molnen, skära, höga och orörliga. Hur
skulle de komma dit?
De sända ett par unga, starka, härdade
vindar för att pröfva. Men de sågo med förtviflan,
hur de vacklade och flammade till och försvunno.
Då susade det öfver bela hafvet som en suck.
Men de skulle till molnen, om de så skulle
vandra genom öknar för att komma fram.
Med sin kung i spetsen begåfvo de sig
söderut, och på hafvet lågo en mängd fartyg. De
hvilade ut bakom hvarje sådant fartyg och flåsade
af sig den värsta hettan. Och under färden drogo
de sig sakta åt väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
