Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211 ÅSKVÄDRETS INFLYTANDE PÅ ETT ÄKTENSKAP
för sig själf. Men jag tycker inte om molnen.
Det kommer att bli åska i dag.
Fru Unæus såg sig om.
Det är möjligt 1 sade hon och återvände till
drifbänken.
Gud vet, hvad som fi’nns i de där molnen!
mumlade byggmästarn för sig själf. Det kan vara
åska och hagel och lite af hvarje.
När han gick till sitt kontor, såg han med
fruktan, hur höga, hotande och orörliga de stodo.
De tycktes färdiga att falla ner och krossa hela
staden, och han väntade bara, att en ljungeld
plötsligt skulle skjuta fram och ett brak skaka marken
under honom. Och då!
Och inte en vind! Hvar voro alla vindar?
Skulle det inte finnas en enda liten, stackars, usel
vind i denna stad, som väl annars aldrig var utan?
Något kommer att hända! sade byggmästarn
för sig själf. Alldeles säkert kommer något att
hända.
Och alla andra människor sade också:
Något kommer att hända! Alldeles säkert
kommer något att hända!
Sålunda var ställningen i staden den, att man
kände sig belägrad och förgäfves väntade att se
undsättningstrupperna bryta fram.
När nu solen ostördt fick handskas med
molnen, så är det lätt att förstå, hur det gick. De
svällde upp och började rinna öfver; de ändrade
färg, form och läge, de kröpo långsamt upp mot
solen, som begärligt drog dem till sig, och långt
borta, som i bergens innandöme började det murra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
