Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKSÅ MÄNNISKOR
•239
Därpå spottade han i elden, så att det fräste,
och satte åter pipan i skägget, stödde hufvudet
i handen och stirrade på lågorna.
Danke Hardin och Johan Locknéus sutto på
soffan med hakorna i händerna och stirrade
likaledes in i elden, och gumman gick från och till,
och hennes skugga åkte efter väggarna.
Guafton, Karlsson, sade pojkarna.
Guafton, Karlsson! sade gumman. Jaså! Kom
han vä burka sina nu?
Ja, sade Karlsson, jag har inte mer plåt-
Stig fram och sitt när elden! sade gubben.
Det är nog så kallt ute.
Tackar! sade Karlsson, satte sig och lade
formarna i hatten och hatten bredvid sig på
golfvet. Då tittade gubben Hardin på honom från
sidan, och sade:
Vi ha vintern nu snart!
Ja, vi ha nog det! svarade Karlsson och
började rifva sig i håret.
Har du lus, Karlsson? frågade Danke bakom
honom. I detsamma satte gumman fram en kopp
åt honom och tog ett tag i hans stripiga hår och
sade:
Ini; har du lus, Karlsson! En gett vara rik för
att få lusa på sig. För nog må du veta, lusa ha
bätter vett än gå på fattigfolket!
Då skrattade Karlsson och svarade:
Ni ha väl alltid lite lus här i huset då!
Nu återigen började gubben Hardin klå sig i
hufvudet och skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
