Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCKSÅ MÄNNISKOR
•247
panna, si! Men I ha godt och varmt henen. Ha
l karlfolket på sjön, eran satt i boa och kromde
stortån och laga sköta, men hvar ha I de annren
nasch ?
Jo, de äro nog efter redskapen, det tyss komma
stormen, svarade morän.
Ha I fått nan strömming då? lnt? Nej, nej,
ingen fo fischara na nu om sänder; men granris,
vet I, ska jag ha på skogen nu igen och moris!
Grafölshackelse, som en gett lefva på, nu om
söndan, och så fo jag sofva där på skullan eran i
natt, si! Och så bär det å då i morgon middag.
Så gick munnen, men ute regnade det, kom
lite sol och blef sedan kolsvart mörker. Mamsell
Henriksdotter klättrade upp på skullen och rullade
sig i fallen och sof hela natten, så godt som man
sofver bara på en skull i en varm fäll.
På morgonen, när hon vaknade, sken
höstsolen i den bländhvita luften, och på viken hade
tullkuttern förankrat.
Det ryk där ur kabysspipa! sade hon för sig
själf. Jo, en har det fett där i statsgalonsmössa!
Lathunna, där!
Så fick hon kaffe och rullade sen i väg som
en igelkott till skogs.
Hafvet bröt hvitt längs klipporna, och strax
ofvan hvitbrottet hade hon en liten förklyftning
med en gammal eldstad. Där tände hon eld, sedan
hon forslat dit moris, och så brände hon och
slog hela morgonen, till dess att refvorna lågo
där i högar. Och hon högg granris och knogade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
