Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•258 FÖLJDEN AF ATT RAMLA FRÅN ETT TAK
rodde, men det föreföll nästan, som om Järker
hade förtrollat den; han var af lappsläkt. Bladet
var bredt och något kupigt och skodt med järn
på nederkanten. Skaftet var rundt och vidgade
sig mot fästet till en fyrkantig men inte vidare bred
skifva, som vackert löpte ut i snäckspiral. Och
på alla delarna hade Järker med glödjärn ritat
snirklar och figurer. Skofveln förvarades alltid i hans
rum, och ingen mer än han fick använda den.
Sålunda förstå vi, att han satte det allra största
värde på den.
Nu stod ban alltså på taket och skottade snö
med denna skofvel1. Så vidt man vet, tänkte han
inte på någonting, han bara skottade, och snön
föll med ett dunsande ner på gården.
Det var en vanlig vinterdag, och människor
kommo och gingo i Skeppar Karls gränd, och
luften klingade af klockor och bjällror.
Järker gaf inte särskild akt på något, ty han
var ju inte ställd som utkik.
Men nu hände det, att just när han en gång
rätade ut ryggen, som börjat värka, så fick han
se en kvinna borta på gatan. Hon arbetade i
snön, som var hopad och kram, och hon ämnade
sig tydligen till patron Lacks.
Järker fäste inte mer vikt vid henne än vid
de andra, men ban tör ha undrat, hvem hon var
och hvad hon skulle göra hos patron Lacks. Och
när hon kom närmare och gick in genom grinden,
såg han, att det var sömmerskan Margreta, som
också var döfstum.
Om du vore i Ryssland och stod på ett tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
