Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
STADENS EGNA SPÖKEN
vintern, och så blef det vårn. Och isen gick. Nu
vet en det, att där i lillbukten hade dom på den
tiden jussom nu en klappbrygga, och en dag, så,
gud förbarme sig, stod int käringa bredvid
klappbrygga, på själfvaste sjöbotten, och hon titta
lifs-lefvande på dorn som klappa, si! Och det bar
å, upp i stån, och berätta, kan en begripa, si, att
käriniga, som kom bort i höstas, stod på sjöbotten
och titta jussom en lefvande människa, si! Och
det kom folk tå bara näcken ner till bryggan, och
så fick dorn se, att käriniga stod lifslefvande på
sjöbotten. Men si, hon hade en stor’n blåsa för
näsa och mun, och nu var det dom, som visste,
att en gat vara rasande omständig med den där
blåsan, si, för sprack hon, då var det slut med
ens, si! Nej, si, hon skulle torka bort tå sig själf,
och då skulle käringa komma till sig igen. Och
så tog dom opp na med spakar och spänger, si,
försiktigt och fint, och blåsa hängde jussom
ko-spenar om mun på’na, och så bar dom hem’na,
si! Och det toig int mer än två eller tre dar, så
var käringa frisk igen, men hon hade fali ondt i
hufvut, efter det dom hade klappa kläder midt
öfver’na hela vintern, för en vet, det ljomma i
isen, si!
Men hon hade ju ingen mat fått! sade köksan.
Hon hade ju blåsan, si! svarade mamsell
Henriksdotter.
Ja! sade Kaj-Kaj. Nog gör Gud många
underverk äfven i dessa yttersta dagar, men nog gett
en människa ha mat för att lefva.
Ha jag bett’na tro? skrek mamsell Henriks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
