Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
STADENS EGNA SPÖKEN
Här! skreko jungfrurna.
Jo, si! sade mamsell Henriksdotter och knöt
sin halsduk för att gå. När det här huset
byggdes, så var det en timmerman, som hängde sig,
och jag har ändå sitt’en många kvällar på går’n,
då han har stått och fundra för sig själf, si. Och
god natt tnu och adjö! sade hon och tog sin korg
och gick.
Kaj-Kaj gick äfven; och jungfrurna smögo
aldrig så stilla till sitt rum som den kvällen. Till
och med Petrus fann det kusligt att gå ner i sin
jordkammare, så karl han var.
Sen hängde den tysta och gåtfulla natten öfver
detta och alla andra hus i stån; där spöken hade
bodt, där spöken bodde och där spöken alltjämt
skulle bo; men de som skulle bli spöken, de sofvo
nu i lugn och anade ej, hvilken fasa de en gång
skulle väcka hos sina efterkommande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
