Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSTE
•291
andra bildade, utan att man egentligen tänkte därpå,
en del af stadens gåtfulla och osynliga väsen.
Men hvarför talade han inte? .Ta, hvarför?
Hur många underliga sätt ha inte människorna
hittat på för att förljufva eller fördra lifvet!
Han ansåg, att människorna icke börja tala
om något väsentligt, förrän de äro döda. Hvad
de tala om på gatorna och i husen, det är bara
sådant, som hjälper dem att lefva här på jorden.
Men deras själ, som är ingenting annat än de dödas
röster i deras inre, den stiger aldrig eller högst
sällar från hjärtat till läpparna. När de dö, börjar
denna själ1 att tala i de efterkommande, och då
först börjar den dödes rätta lif. Detta är kanske
mycket besynnerligt, men så tänkte han.
Själ’en, tänkte han, går bakom orden; han såg
den bakom dem, som man bakom lofven ser en
man gå af och an i sin trädgård. Det kan vara
behagligt att höra lofven susa, men först om natten,
då de tystnat, kan man höra, hvad mannen säger
för sig själf med låg röst.
Men hur kunde han höra de döda tala?
Naturligtvis i sig själf. Han själf var den trädgård, där
de döda vandrade af och an, och först när han
förmått alla onyttiga ord att sluta med sitt sus och
sitt prassel1, hörde han dem tala.
Och i böckerna! Ty dessa tysta böcker hade
ju dikterats af de döda, och i de bästa af dem
hörde han röster ända därifrån, där själarna bo.
Så Mde den gamle ensamme mannen, och nu
skall jag söka att beskrifva en kväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
