Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSTE
•293
jag ganska lätt kunna se både längden och
bredden på den krigsflottan.
Jag skulle nu nästan vilja tro, att jag sitter
på en sådan liten stjärna midt ibland er andra,
mina goda stjärnor, ty jag kan inte se vare sig
början eller slut.
Men i själfva verket segla vi kanske
allesammans på det stora hafvet, ett långt, vackert tåg.
Hvad det måtte vara vackert att se på afstånd,
då det redan är så vackert, när man är midt inne
i tåget.
Ja, ja! Hvad jag är gammal! Och ju äldre
jag blir, desto kärare förefaller mig den
grönskande; jorden. Döden ringer i sin stora klocka,
bing, bång, säger den, och då måste vi gå. Då
måste vi gå, vare sig vi vilja eller inte. Få vi
då komma upp på ett högt berg och se hela tåget,
hur det skrider fram mot en hamn. där hvita hus
resa sig öfver det blå vattnet! Hvad det skulle
vara vackert att se! Kanske, att det redan ligger
en massa fartyg därborta på redden med flaggor
och vimplar? Så vackert!
Ja, döden!
Lifvet vore kanske inte så mycket värdt, om
inie döden vore. Det visar ju oss redan det lilla
barnet. Ty det händer ju ofta, att barnet gråter
utan att veta hvarför. Den som frågar, får
oföränderligt samma svar: Jag vet inte, hvarför jag
gråter, men det är sä tråkigt! Ja, det är myckeL
af barndomen i det svaret. Barnet vet ju
ingenting om döden, förstår ingenting af döden, hyser
ingen rädsla eller vördnad för döden och anar fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
