Andagtsbøger 21 betydelse äro även Abraham Achrenius’ 1760 utgivna »Jumalan lasten hengellinen ajantieto« (Guds barns andliga krönika), varav inalles togs 5 upplagor, och Anders Björkqvists 1801 utkomna »Uskon harjoitus autuuteen« (Trons övning till salighet), varav senare 6 finska och 3 svenska upplagor utgåvos. Av översättningslitteraturen må nämnas A. H. Franckes »Postilla« (1780) och A. Dents »Totisen kääntymisen harjoitus« (Den sanna omvändelsens övning) (1732) samt Arndts och Scrivers verk. Luthers andaktsböcker började först på 1840-talet utkomma i finsk översättning och blevo snart allmän folkläsning. Ytterligare förtjänar omnämnas, att i Österbotten på 1800-talet spredos handskrivna finska översättningar av Böhmes mystiska skrifter. En del av dessa handskrifter ha förvärvats till Universitetsbiblioteket i Helsingfors och Finska litteratursällskapets bibliotek. M. S. Island. Den katolske Tids prosaiske Andagtslitteratur bestod i Hovedsagen af Oversættelser eller Bearbejdelser af latinske Værker, især Homilier og Legendesamlinger, hvoraf et betydeligt Antal er bevaret i Haandskrifter. Med Reformationen og Oprettelsen af et islandsk Bogtrykkeri voksede Andagtslitteraturen meget stærkt i Omfang. I det 16. Aarhundrede var Biskop Guòðbrandur PÞorlákssons Indsats af grundlæggende Betydning saavel her som for den øvrige religiøse Litteraturs Vedkommende. Han og hans Efterfølgere, som indtil langt ind i det 18. Aarhundrede ledede Landets eneste Bogtrykkeri, oversatte eller bearbejdede en lang Række danske og tyske Andagtsbøger. Den første islandske Postil, som er delvis original, skønt stærkt afhængig af udenlandske Forbilleder, skyldes Biskop Gísli Þorláksson (1667—70). Hovedværket indenfor islandsk Prædikenlitteratur er Biskop Jón Vídalíns Huspostil (I-II, 1718—20), som i Løbet af det 18. Aarhundrede opnaaede 10 Oplag og benyttedes stærkt til langt op i det 19. Aarhundrede. Af det 19. Aarhundredes Forfattere bør især fremhæves Biskop Pétur Pétursson, som skrev en Række meget udbredte Andagtsbøger, og hvis Postil (»Prédikanir«, 1856) udkom i 4 Oplag. Meget benyttede Postiller er ogsaa udgivet af Árni Helgason (1882) og Páll Sigurðsson (1894). J. B. Norge. De norske andaktsbøker kan historisk betraktet sees som en fortsettelse av den katolske tids homiliebøker og reforma- sjonens prekensamlinger. Mest brukt etter reformasjonen var foruten bibelen katekismen, salmeboken og Pontoppidans forklaring og ved siden av disse de egentlige andaktsbøker, nesten utelukkende oversatte utenlandske. Av de første norske kan nevnes Jørgen Erikssøns prekensamling over Jonas’ bok (1592). Meget lest var Dorothea Engelbrektsdatters »Sjælens Sang-Offer« (ca. 1678, flere utgaver). Etter H.N. Hauges legmannsbevegelse (fra ca. 1800) kom norske skrifter mere i bruk. Nevnes kan foruten Hauges egne skrifter prestene G. A. Lammers’ »Psalme-Skat« (1834) og M. B. Landstads »Hjertesuk« (1841), videre legmennene P.G. Sands og J. Traasdahls bøker, som var spredt over hele landet. Etter 1900 har Thv. Klaveness’, J. J. Jansens, Ludv. Hopes og Ole Hallesbys andaktsbøker vært meget brukt. A. S.K. Sverige. Den första svenska reformationsskriften, »Een nyttwgh wndervijsning«, tryckt i Stockholm 1526, är en liten andaktsbok med bl. a. tio Guds bud och Fader vår jämte utläggningar. Författarskapet till den tillskrives Olavus Petri, som troligen också är utgivare och översättare av vår första postilla, »En nyttog postilla« 1528. Denna följdes snart av ett självständigt arbete av honom, »Een lijten postilla« 1530 (ny upplaga 1537). Postillorna blev senare, under 1700- och 1800-talet, gemene mans vanliga söndagsläsning, och upplagor utgåvos så sent som 1927. Ar 1537 utkom Urbanus Rhegius’ »Sielenes tröst« i översättning av Olavus Petri. Denna andaktsbok för dödsberedelse blev synnerligen populär och utkom under 1500-talet i minst 6 upplagor. Under 1600-talet var Valentin Wudrians »Kors-schola« (1641) mycket spridd, och än mera gäller detta »Een andeligh watukälla« (1641), som utkom i 10 upplagor under 1600-talet och väl lika många under det följande århundradet. Det största och varaktigaste inflytandet i svenskt andligt liv fick dock Joh. Arndt och Chr. Scriver. Den förres »Fyra böcker om een sann christendom« utkom på svenska första gången 1647—48, hans »Paradijs lustgård« 1648 och Scrivers »Siäle-skatt« 1723—27. John Bunyans »Kristens resa« trycktes första gången i Sverige 1727, och den senaste upplagan utkom 1941. Mellan dessa torde ligga ett sextiotal utgåvor. Av svenska andliga författare, vars verk nått stor spridning i landet, kunna nämnas ärkebiskop Haquin Spegel med »Passions-andacht« (första gången tryckt